torsdag 19 juli 2007

Bollstabruk 070719

Etymologi Bollstabruk:
Namnet härrör från tiden när ett järnbruk var den drivande kraften i orten. Själv ordet Bollsta sägs stamma från namnet på ortens grundare Balle och den för tiden normala ortsnamnsändelsen sta. Länge var orten också känd i folkmun som Ballesta. Ballesta och bruk gav med tiden namnet Bollstabruk.

Bollstabruk:
Bollstabruk är en tätort i Kramfors kommun. Samhället Bollstabruk präglas såväl av skogsindustrin som av dess starka nedgång sedan 1960-talet. I centrum av Bollstabruk finns en Coop-butik med post, en ICA-butik, en bensinmack, ett Folkets Hus (mitt emot Björkvägen) och en simhall uppförd i södra delen av samhället under början av 1970-talet.

Folkmängd (2005): 2 118
Area (2005): 448 hektar

Jag har växt upp i Bollsta. Det är här jag lärt mig gå, prata, skriva och räkna. På somrarna spelade vi fotboll på Bollsta IP, på vintrarna sköt vi slagskott på den lilla rinken vid skolan. Ikväll gick jag promenad genom det jag för flera år sedan såg som mitt, dvs. den västra sidan av järnvägen. På den östra sidan var jag inte lika hemma. Det är också därifrån de flesta problembarnen kommer, de som inte gick i skolan i Bollsta utan fick ta bussen 2 kilometer till Väja. Min promenad tog uppskattningsvis 20 minuter och då gick jag inte särskilt fort. Ibland stannade jag till och fotade saker som väckte minnen hos mig. Nedan kan ni se några av mina kort och kommentarer till dem.



Missionskyrkan. Jag har aldrig varit särskilt religiös av mig. Ändå var jag ofta på kyrkans barntimmar när jag var liten. Det var på den tiden kyrkan ordnade dagar då vi barn kunde leka med varandra. Tydligen ska en dagmamma ha sagt till mina föräldrar att det syntes på mig att jag inte var van att leka med andra barn. Jag gick aldrig på dagis eller hos dagmammor som de flesta andra, eftersom min mamma jobbade halvtid när jag var liten och min pappa jobbade hemifrån. Jag tror att det blev folk av mig ändå. Trots att jag inte var så van att leka med andra barn.



Bakom träden syns OK. Jag gjorde en veckas praktik där och sökte även sommarjobb, men fick det aldrig. Jag går fortfarande dit och handlar ibland. Min syster jobbade flera somrar där så jag fick ofta hyra film gratis. Över den gräsmatta som nu är igenvuxen brukade jag även gena ner till Ytterlännes högstadieskola som även syns i bilden.



Närmast i bild syns Bollstahallen. Bollstahallen har ett gym, idrottshall och simbassäng. Man skulle kunna säga att det var här jag insåg att jag aldrig skulle bli en idrottsstjärna.



På biblioteket har Svea jobbat i alla år. Ibland funderar jag över vad som kan driva en bibliotekarie i Bollstabruk. Det enda jag kommit fram till är att man måste gilla att läsa böcker.



En gång i tiden gick tågen förbi Bollsta. Då brukade de stanna här på perrongen om man vred på stoppskylten som inte längre finns kvar. Jag kan bara minnas att jag klivit på och av här en gång.



På min tid fanns det ingen fotbollsplan på Ytterlännesskolans skolgård. Frågan är om någon spelar fotboll här? Det känns inte som att spontanfotboll på rasterna är lika hett när man har börjat högstadiet. I den vita byggnaden i mitten låg skolkafeterian. Där sålde en gubbe varma mackor, krämbullar, dricka och glass. Det fanns också en jukebox i anslutning till kafeterian. Jag tror aldrig att jag använde den.



Torget i Bollsta. I mitten kan man se fontänen. Ett år under Bollstakarnevalen ramlade jag i fontänen, när jag skulle sträcka mig efter en ballong som flöt i mitten. Efteråt idiotförklarade mina kompisar mig, för att jag inte plockade upp mynten som låg på botten, när jag liks var där. Jag hade inget bra svar på den frågan. Jag antar att jag inte tyckte att det var så roligt att bada i fontänen med 200 personer på torget.



Bollsta IK´s kansli. Någon närmare förklaring behövs kanske inte. Jag tror aldrig jag åkt skidor runt elljusspåret. Däremot har jag sprungit runt det några gånger, det får räcka.



Bollstas motsvarighet på The Strip.



En gång i tiden var minigolfbanan ny.



Bollsta Folkets Hus. Jag har varit på två baler här. Både min egen och Ulrikas (min highschool sweetheart). Jag vet inte vilken jag tyckte var roligast. Jag är inte så förtjust i styrdans. Tacka vet jag discodans.

Det finns fler bilder från Bollsta. Men jag tror att jag nöjer mig här. Som ni kanske märker finns det inte så mycket att göra i Bollsta. Ändå kan jag inte låta bli att bli sentimental. Nu har jag iofs druckit två öl, men jag tror inte att det är anledningen. Man börjar kanske bli gammal helt enkelt.

2 kommentarer:

Kalleman sa...

Jag tycker nästan man känner historiens vingslag.

Anonym sa...

Jag växte upp på östra sidan om jänvägen. Jag gick inte på skolan i Väja utan i Bollstabruk och i Sunnanåker.

Är jag bara till 50% ett problembarn då?

För min del så kom de "stökiga" på min tid från andra sidan järnvägen och riksväg 90.