Efter fem dagar i Arjeplog med mamma som (nästan) enda sällskap är jag rätt törstande efter mina vänner (och öl!!!). Vi behövde inte mer än sätta upp svenska flaggan på stugknuten så lufsade mammas morbror och kusin (obs, två personer alltså, inte morbror och kusin i samma person som mycket väl skulle kunna hända på de breddgraderna där vi befann oss) in med en sjua vodka och föklarade att det nu var dags att fira att vi var där med en eftermiddagsgrogg. Det var bara att ställa upp för släkten och svälja ner skiten. Jag lyckades iaf förhandla till mig lite juice att blanda ut den med. Inte utan att gubbarna tittade på mig helt oförstånde när jag frågade "vad hade ni tänkt blanda det med?". Vad jag fick för svar? "Ni har väl vatten i kran?". Ja, sån är min släkt. Mamma börjar alltid prata jättebrett när hon kommer till Arjeplog och dessutom pratar hon konstant. Jag har inte fått en syl i vädret på hela veckan. "Vad ska vi äta till lunch? Ska vi ta pasta med kyckling? Vad tycker du? Eller kanske lax? Med hollandaisesås? Det blir väl bra? Nä, kyckling blir nog bättre. Då kan vi ta osten vi har kvar. Det blir väl gott? Tycker du inte det? Ja, så gör vi. Varför säger du ingenting?" Suck. Nu längtar jag efter att avbryta folk hela tiden. Dessutom ska jag aldrig lägga patiens igen i hela mitt liv...och min personliga agenda hädanefter är att utrota alla myggor.
Jag har sålt min lägenhet idag. Det gick fort som tusan. Nu har jag så smått börjat greppa att jag faktiskt flyttar om mindre än en månad. Jag satt några minuter i ett tomt Mitum idag och sörjde en stund. Sedan gick jag till IKSU och sa upp mitt kort.
Ikväll ska jag dricka öl med Emma och Sofia och äta flottiga hamburgare. Jag ska bli full och skriva ett inlägg. På tal om inlägg så finns det vissa andra som inte bloggar. Jag tycker att om man har tagit fan i båten får man ro han iland!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar