Bröllop

Snart är det dags för bröllop. Min envisa förkylning hänger kvar men jag har proppat kroppen full med Alvedon och hostmedicin så förhoppningsvis behöver jag inte snyta mig i bordsherrens slips. Har hunnit sola med Karin och snart ska vi sminka oss och sedan hem till mamma och pappa och lämna grejer.
Bröllop, ojoj, som Karin sa "Jag kommer bara att gråta, gråta och gråta". Jo, så blir det nog.

Dagen efter

Igår var det Lisas möhippa. Nu kanske ni tror att det gick vilt till med tanke på rubriken men det var väldigt lugnt och städat. Det jobbigaste var att Lisas trillingsystrar var med och att de såg exakt likadana ut alla tre. Jag fascineras oerhört av tvillingar så ni kan ju bara tänka er hur jobbig jag var mot dem. "Åh, ni rör er likadant!!!" Den har de säkert inte hört förut. Typ som himla Hilma och nej, det är inte roligt och du var inte först med det skämtet. Jaja, nu har lite av besattheten släppt så att jag kanske kan kontrollera mig på bröllopet på lördag. Det kommer att bli hemskt trevligt!

Dagens händelse är att Malin Moström gör en två veckors lång comeback i UIK för att det är så många skadade. Om Stina och jag har tur får vi se henne spela i kvällens match mot QBIK. Heja heja.

Idag är det full rulle på rummet. Både Mikko och Henke är här. Betydligt trevligare än i måndags då jag var här helt själv och kände mig ensam. Nä, nu ska jag rensa fibrer!

Åter en helg på vägen ut ur dimman.

Så här tre månader efter senaste fyllan kanske jag inte ska kalla mitt tillstånd för dimma längre, men efter två veckors intensivt plugg kan det lätt kännas så ändå. Efter en midsommarhelg bland böcker och plugg var det på midsommardagens kväll ändå dags att lägga läsningen åt sidan och börja koncentrera sig på att inte koncentrera sig på någonting.

En trött och sliten jag drogs med till en konsert ute i det fria. Det var en konsert med stark kristlig anknytning och med min skepsis mot kyrkor överhuvudtaget, gjorde att jag inte helt kunde slappna av. Väl framme visade det sig ändå vara en konsert i min smak. Vi hann tyvärr endast se den sista timmen av evenemanget med några mindre kända, men trots allt väldigt duktiga artister som använts som dragplåster.

Jag kanske inte är den flitigaste konsertbesökaren, men sällan har jag stött på artister med så mycket känsla för det de gör. I den trånga lokalen drog "Samuel Ljungbladh And The Snakebites" med publiken i föreställningen med en härlig blandning av både eget material samt Stevie och Marwin-klassiker. Vi skulle göra precis det vi kände för, våga prata mellan låtarna, klappa i takt, sjunga med i alla stämmor vi kunde hitta och självklart svänga på den lurviga. Alla skulle vara med, så var det bara! Jag rycktes med i musikupplevelsen som en öring ur pengfors och kunde därefter inte sitta still innan jag var var tvungen att sätta mig i bilen igen. Hemtentornas mörka moln var som bortblåsta med en grym tolkning av Stevies masterblaster.

Packar

Jag gillar ju att vara ute i god tid som ni alla vet så jag har börjat packa lite inför flytten. Ju mer jag packar desto mer inser jag att det kommer att bli ett helvete att få med allt. Jag har så mkt skräp!!! Jag försöker verkligen rensa bort men det går dåligt. Jag föreslog mamma att bränna allt och köpa nytt men hon tyckte det var lite drastiskt.

Visst kommer det en dag då lila benvärmare är modernt igen?

Midsommar

Snart är det dags att åka långt ut i bushen för att fira midsommar med "släkten". Ja, det är inte min egen släkt. Den tillhör min bästa kompis. De (eller ska jag säga vi, för jag har firat med dem i många år nu) firar väldigt traditionellt med lövande, midommarstångsmakeri, dans (med fiolspel till såklart) och sill. Det enda som inte brukar vara med i nubben. De är inte så mycket för att dricka. Jag tror jag är den enda 23-åringen som aldrig varit packad på midsommarafton. Det är ingenting jag saknar ändå.
Vi (barnen alltså) ska bada, spela volleyboll, promenera, prata om livet (man kan få förvånansvärt mycket bra frågeställare av en 16-åring), spela spel, leka lekar, äta god mat, träna body balance och bara slappa. Skönt, skönt skönt.
Mitt midsommarfirande blir dock lite avkortat för jag måste till mamma och pappa imorgon och planera flytten och försäljning av lägenheten. Det gör jag så gärna. Jag kan inte låta bli att le hela tiden...FÖR JAG SKA TILL STOCKHOLM!!! Galet och crazy på samma gång.

Mina tankar går till Mikko som måste sitta på rummet hela dagen och skriva jobbig hemtenta. Jag tycker du kan sno en av Pers öl och få lite feststämning (och kanske några väldigt tvivelaktiga resultat på nån uppgift). Kramar till dig!

Ha en trevligt midsommar!

Hemma

Kom och hälsa på mig här!

Svärmorsdrömmen

Efter att ha åkt fem minuter i bil från universitetet till flygplatsen hann Per göra ett sånt gott intryck på min mamma att han blev uppgraderad till svärmorsdröm (hur han hann är en gåta eftersom det mest var min mor och jag som tjafsade hela vägen). Hon drog det t.o.m. så långt att både Matte P och Samuel kan känna sig snuvade på förstaplatsen på "listan". Hennes exakta ord var "Men en sån fräääääsch kille!". Varsågod Per, det är en komplimang, trots att den var från min mamma :)

Imorgon ska jag få stilla min Albert-abstinens med Kalles gladskit! För er som inte kommer från familjen Johansson så betyder gladskit en som är glad...fast det kanske inte var så svårt att förstå ändå. Pilligurer vet ni i alla fall inte vad det är!

Nedan: en gladskit.

The boys are back in town..

..inte samtidigt men ändå. Synd att jag missade Fagges historier idag, men jag hoppas att jag får höra dem över en öl någon annan gång istället. Efter 17 dagar är jag tillbaka på rummet. Nästan allt är sig likt. Hyllan, björken, Zlatan och Darin är kvar. Det enda som saknas är min stol. Jag har dock förstått att Kalle använt den flitigt så jag bryr mig inte om det så mycket.

Nu ska jag planera min redovisning imorgon, fundera över vad jag ska säga om Kalles och surfa lite på Aftonbladet. Vi ses imorgon.

Besök

I veckan får vi två fina besök. Idag är Fredrik här och imorgon kommer Per. Det tar bort lite av måndagskänslan faktiskt.
Jag trodde att det skulle bloggas mer frenetiskt nu när gänget är splittrat men så blev det inte. Jag är lite besviken. Till och med jag själv, aka bloggprinsessan, har tappat inspirationen. Måtte den komma tillbaka nu när vi är samlade! (Sedan skulle det ju inte skada om Kalle hälsade på oftare med sitt charmtroll).

Snart är det lunch och jag har inte fått nånting gjort men just nu känns det inte som att det gör nåt. Fagge underhåller oss med sina historier om finansbranschen i London och alltid lär man sig ju nåt =)

Önskas

Vad kan göra ditt läge bättre?

Halvstor 2:a på Söder i Sthlm. Minst fjärde våningen och en stor balkong i söderläge. Vitt kök med plats för köksbord, gärna diskmaskin. Nyrenoverat badrum med dusch och tvättmaskin. Vardagsrum med vita tapeter och stora fönster. Klädkammare och stort förråd. Sovrum med utsikt över innergård med grillplats och boulebana. Nära till tunnelbanan och syrran. Hyran ska vara låg och inkludera värme, kabel-TV och bredband. Kostnad får vara högst en miljon och räntan får gärna sjunka till 2,5%.

Då är jag nöjd.

Regn

Helt ärligt tycker jag att det är skönt att det regnar idag. Dels så blir det grönare när det väl blir sol igen och dels gör det ingenting att jag måste sitta inomhus hela dagen och titta på tallfibrer.

Varmt ute - kallt inne

Nu när Bersas dator inte kör simuleringar hela tiden har temperaturen på rummet sjunkit så pass mycket att vi blev tvungna att justera upp den lite.

Lite kuriosa från vår vän på Akademiska Hus:
Vid uppvärmning och lufttillförseln till ett rum beräknas en dator använda ungefär lika mycket luft som fyra fullvuxna människor. En dators effekt är 200W. En människas effekt är ungefär 50 W, eller som en glödlampa.

Prag

Jag är nyss hemkommen från Prag och mitt facit är skavsår, början till alkoholism och en längtan efter knödel a.k.a. bread dumplings.

Resan började på torsdagen med att min annars så supercoola syster bad mig hålla henne i handen medan planet lyfte. Fulla som vi var (för att komma över flygrädslan) gick resan ganska fort. Väl framme i Prag var vi lite wild and crazy och åkte lokaltrafik till hotellet. Det ingick vå byten och vi gick bara fel en enda gång. Hotellet kan sammanfattas i ett ord - fluffigt. Rummet hade en takhöjd på tre meter och stort badrum. En nackdel dock, fönstrena vette mot typ en motorväg och för att kunna sova i värmen (36 grader på dagen, 25 på natten) var vi tvungna att ha alla fönsterna öppna på vid gavel = vi vaknade varje kvart av det vi trodde var jordens undergång men som varje gång visade sig vara tusen bilar som släpptes efter rödljus.
Torsdagkvällen blev till en promenad runt stan i två och en halv timme innan vi till slut landade på en lyxrestaurang bredvid hotellet. Tvårättersmiddag med mycket vin och kaffe efteråt för ca. 150 kronor per person. Lagomt.

Fredagen blev shoppingdagen och svett-VM. Efter två meters gång började mina fötter att blöda. Räddningen blev ett par otroligt fula vita Birkenstock á la tant. Shoppingturen blev inte så mycket shopping utan mest barhäng med alldeles för många mojitos på alldeles för kort tid. Tre linnen får ju ändå räknas som en ganska klen skörd för att vara mig. Efter åtta timmar vilade vi och sedan åt vi fläskstek och knödel med senapssås och drack öl. Vid tio sov vi som små grisar (förutom när vi vaknade och trodde att jorden gått under vill säga).

På lördagen tog vi spårvagnen (även kallad rullbastun) till slottsområden där vi vandrade omkring bland magväskbärande tyska turister tills vi nästan rann bort i värmen och svalkade oss med några öl (innan klockan tolv på dagen, lite alkoholistvarning). Vi virrade bort oss lite men hittade till slut tillbaka till hotellet (med blödande fötter igen, tantsandalerna höll i alla fall en hel dag). Sedan sov vi ett tag innan vi rullade över till andra sidan igen för att äta pizza, vandra runt (läs stappla), dricka öl och nachotallrik...typiskt tjeckiskt.

Idag hann vi med en snabbshoppingtur innan utcheckningen. Därefter åkte vi till flygplatsen, söp ner oss innan flygresan och efter många timmar på Arlanda kom jag hem till Umeå också, trött men jäkligt nöjd. Prag var den finaste stad jag någonsin varit i! Lokaltrafiken fungerade, maten och ölen var billig och alla hus var så vackert utsmyckade att jag fick nackspärr av att gå och titta uppåt hela tiden. Sällskapet var trevligt (om än jävligt slarvig) och hotellfrukosten god. Vad mer kan man önska av en weekend?

Nä, nu blir det sängen. Na svedanju...eller nåt sånt.

Jobb

Lilla jag har fått jobb. Jag kommer från och med 20 augusti hittas på 24:de våningen i Folksamhuset i Skanstull, Sthlm. Och så Prag imorgon. Det kan inte bli bättre än så här!

Nationaldagen

Det ska firas att det är nationaldag idag. Jag gör det genom att sola med Karin, se på fotboll med syrran och äta middag med pappa. Heja Sverige.
Imorgon bär det av till Prag och det ska bli jätteroligt. Jag är lite orolig för att jag kommer att surna bort i mina skor dock. Dessutom gjorde jag en "syster yster" och glömde packa ner en del grejer. Vädret ska inte bli så bra men vad gör det när vi vill shoppa, dricka öl och äta knödl?
Rapport från resan följer!

Min första dag

Innan jag gick och la mig igår kväll önskade jag mig tre saker: fred på jorden, taktkänsla och längre hår. Jag vaknade imorse, lika blek som vanligt, slog på TV4 men de sa inget om fred på jorden. Istället springer jag till badrummet, blundar, ställer mig framför spegeln och hoppas. Yes, idag blir det backslick!

Glad som en lärka går jag till tunnelbanan i min rosa Lacostepiké, mina nyinköpta Pradabyxor och skor från Armani. På tåget sitter flera låginkomsttagare, jag låtsas inte om dem, men jag är sugen att säga åt dem att ta bussen istället. När jag kommer till Brunkebergstorg blir jag först förvånad när jag måste säga vem jag är i receptionen. Jag inser dock att det är en sommarvikarie som sitter där och jag minns själv hur det kunde vara då man är ny på ett ställe.

Väl uppe på avdelningen blir jag tilldelad en plats med fönster, får mitt passerkort och välkomnas med en bukett blommor. Jag är den ende på avdelningen med Pradabyxor och det verkar som om backslick är ute. Vad är det som händer? Alla är stressade över en deadline klockan 12 i morgon så jag får läsa in mig på årsredovisning och Visual Basic.

Klockan tolv äter vi lunch på Stockholmsterrassen med skön utsikt över Stockholm. Klockan 18 säger min chef åt mig att gå hem. Han menar att det kommer fler dagar att arbeta över på. Jag plockar ihop mina saker, tar trapporna ner och går ut genom grindarna. Jag svänger höger och går ner genom Gallerian och ut på gatan, för en sekund känns det som jag står på Wall Street. Jag håller kvar känslan i kroppen och jag måste säga att det känns riktigt bra. Trots att jag är hungrig går jag runt i Stockholms stad och känner på pulsen, njuter.

Gröna linjen tar mig smidigt hem igen, efter en snabb tur i Högdalens centrum inser jag att det finns både systembolag och McDonalds. Väl hemma tar jag fram saxen och klipper mitt hår. En dag med backslick får räcka, det var inte särskilt snyggt ändå.

Stockholm, Högdalen, Sjösavägen.

Jag sitter på min balkong och äter en paj i solen. Förorten är inte så dum ändå, så länge man har säkerhetslås. Det är ett farthinder precis untanför min balkong. Ni ska bara veta hur många som kör in i det, alldeles för fort! Det är riktigt roligt att lyssna på alla dunsar.

Idag, min första dag som Stockholmsbo, har jag inte gjort så mycket. På förmiddagen åt jag tacos med Ulrika på Gärdet, det var gott. Till efterrätt åt vi jordgubbar, dessa efterlängtade gubbar. När vi ätit klart åkte jag in till stan och letade kläder jag kan jobba i. Jag har funderat mer på hur jag borde klä mig än på vad jag ska jobba med. Vet inte om det är bra eller dåligt. Nåväl, nu börjar jag bli lite nervös för mina arbetsuppgifter också, måste nog stryka skjortan eller nåt.

Vi hörs mina vänner!

Burnland

Molinogröt är guds gåva till människorna.

Kärleksförklaring

Jag kom precis på att det här faktiskt var sista dagen med alla i rummet...på riktigt. Kanske blir det som med de jag träffade när jag pluggade i Spanien, att man säger att man kommer att ses alla igen men egentligen vet man att det aldrig kommer att hända. Det är alltid någon som inte kommer kunna komma och även om man lyckades få ihop alla så skulle det inte vara som då, i Maria Luisa-parken i Sevilla med en kall öl i handen och trettiofem grader i luften. Det blir aldrig samma sak igen...och nu är det precis så. Även fast vi kommer att ses igen allihop, närmare bestämt om två veckor, så kommer det inte att bli samma sak. För rum F319's era är slut. Helt definitivt. Det gör mig ledsen för jag tror inte jag har haft så skoj någonsin i mitt liv som jag har haft med grabbarna i rummet. Det har varit fantastiskt att vakna på morgonen och veta att man kommer att få skratta oändligt många gånger under dagen (oändligt är INTE ett reellt tal). Hur många kan ärligt säga att de har det så? Nä, nu blev jag ledsen på riktigt. Tack Fagge, Kalle, Mikko och Per för den här tiden. Tack för 3 från 1 och introtävling. Tack för pikar och komplimanger. Tack för att ni finns.

Fredagsmusik 3 från 1 (Djur)

Denna soliga dag sätter Mikko luften i svängning.

Scooter - Move Your Ass

Jamiroquai - Butterfly

Hearts Of Stone - Thank You Falletinme Be Mice Elf Again

Äntligen...

...är Bersa borta! Efter lite sorgen stämning just innan han skulle åka är nu stämningen på topp! Jag har nämligen tagit hans stol :)

Jag kan snurra!
Jag kan studsa!
Jag kan rulla!

Livet fick plötsligt tre nya frihetsgrader och jag känner hur produktiviteten bara sprudlar inom mig. Tyvärr blir det en kortvarig glädje då jag inte kommer vara på rummet lika mycket kommande veckor då jag börjar mitt sommarjobb som personlig assistent till en 11 månaders grabb med inkontinensbesvär. Men vi kommer nog förbi och leker med stolen...

-Var är stolen?
-It is stolen!