Igår köpte jag en jacka som skriker Umeå. Den är så lebbvegan goes Fjällräven att jag själv blir rädd. Nu är det bara att spara ut hockeyfrillan igen.
Jag har börjat prata onödigt brett också. Ibland slinker det in några tappra försök till Sthlmsanpassning som ökar på ångesten över att härma dialekter att jag genast måste kompensera med ett "bräsa" eller "he".
Det är bara att inse fakta - jag har blivit en Umeåambassadör, en lokalpatriot, en äkta norrlänning. Snart snusar jag och dricker hembränt till frukostflingorna.
Om jag gillar det? Jcho.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar