Hur klarade sig folk utan en blogg förr i världen?

Här har man varit borta hela dagen och ändå känns det som att jag har full koll på allt som hänt. Det är ju hur bra som helst!

Jag har tyvärr slut på mjöl så jag kan inte baka något tills imorgon, jag tror inte att jag orkar heller. Jag har lite jetlag från flygningen.

Om det var jag eller Kina som påverkade Stockholmsbörsens störtdykning ska vi låta vara osagt, men det skulle kunna tolkas som ett dåligt omen för min egen del. Nu tror jag inte på dåliga omen, utan bara på svarta katter. Och katterna verkar ju ha varit borta hela dagen, så jag känner mig ganska lugn.

Nej nu ska jag ta och knyta upp slipsen och hänga av mig skjortan. Imorgon är det torsdag och då tänkte Pedro vara tillbaka på sin plats och allt blir som vanligt igen. I alla fall på ytan.

Det går inte att få ryska namn också? Då tror jag att jag skulle heta Pjotr. Efter en snabb koll här verkar mitt ryska namn bli:
Zory Zhorah Smirnov.
Jag tror jag behåller Pedro istället.

God natt!

Kom och baka hos mig!

Har precis kommit hem från möte. Jag är sötsugen till max och eftersom jag blivit hälsofreak och vunnit bulgur-VM så är det sötaste jag har hemma frysta hallon. Så om du läser det här Per och du har kommit hem från Sthlm så kan du väl svänga ihop en kaka och komma över? Den där morotskakan du hade bakat idag såg rätt så god ut. Snäll som jag är fick ju Mikko biten som fanns kvar (och så har han mage att klaga) och automaten i MIT-huset vägrade ge mig min dammsugare (någon som blir förvånad över att min favoritgodbit är just den?) så jag dör av sockerbrist snart.

Jag kanske skulle ringa Daniel och kolla om han har nån choklad över?

När katterna + kattan är borta...

Nu när Per har fixat institutionsfikat och sett till att ingen i rum f319 glöms bort, så är börskrascher och groupies av sekundär betydelse.

Själv har jag i princip suttit ensam hela dagen, med undantag för korta stunder då Cecilia Apasionado har surfat Aftonblad och Apberg. När jag fortfarande vid 16-tiden inte hade sett någon aktivitet från resten av gänget, började jag tänka på det goda som väntade mig i fikarummet. Om det skulle finnas en bit saftig morotskaka åt alla i rummet och Carlos inte tänker dyka upp...samt att Pedro är nere och diskonterar runt i Stockholm...och Cecilia inte har visat sig på ett tag...så borde det finnas hela FYRA bitar kvar!
Gött! Min middag är räddad!

Nu visade sig att Cecilia kom tillbaka, så vi gick och fikade tillsammans. Delad glädje är dubbel glädje sägs det ju. Min delade glädje (4/2 bitar) skulle i detta fall bli Cecilias dubbla glädje (1*2 bitar), antar jag.

Väl framme i fikarummet fanns det dock bara en bit kvar! Snacka om krasch på middagsbörsen för min del. Tänk om Carlos hade velat ha sin bit? Nedrans vad giriga människor kan vara när de går och tar bitar som inte tillhör dem.

TANSTAAFL

/Americo

Vad händer med världen?

Idag har jag varit frånvarande från rum F319 och det är kanske detta som gör att jag börjar fundera över vad som händer med världen. Det kan också vara så att jag helt enkelt lider av brist på morotskaka. Följande är iallafall det som förbryllar mig:

• Hilma har börjat tulla på den gängse uppfattningen att denna blogg har en stor skara fans.
• Mikko har börjat åldras i extrem takt vilket medfört att Americo Amante numera är äldre än Carlos Apasionado. (Uppdatering: Hilma har nu åtgärdat åldersparadoxen åch återställt åldersordningen.)
  
• Per besöker Stockholms finansvärld och Stockholmsbörsen rasar - Finns det något samband? - Kanske.

Imorgon kommer jag tillbaka till rum F319. Då känns det nog bättre.

Vi är alla latino lovers

På http://rumandmonkey.com/widgets/toys/namegen/42 kan man få sitt namn uppiffat. Tillåt mig presentera det nya F319 i åldersordning från yngst till äldst:
Cecilia Apasionado
Pedro Apasionado
Americo Amante
Carlos Apasionado

Jag ljuger så bra

Okej, vi kanske inte har sjukt många fans man vi har faktiskt åtminstone ett och det räcker ju för att vi ska vara skyldiga att producera en bra blogg!

Lycka till i Sthlm Per, för jag antar att det inte är en nöjestripp du är på mitt i veckan? Jag känner att jag varit alldeles för dålig på att ställa frågor om ditt exjobb.

Jag kan ju inte hjälpa grabbarna att sno kaka idag för jag har labb hela eftermiddagen men jag tipsade Mikko om att gå dit en kvart innan fikat och ta några bitar. Det borde ju funka för så vitt jag vet finns det inga maratonfikare på institutionen som skulle se nåt.

Nä, om jag skulle ta och börja med att göra det jag är här för. Eller så väntar jag till efter tiofikat =)

Dagens visa: Linda Bengtzing - Jag ljuger så bra.
"Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll. Komma hem när jag vill. Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen utan dig tätt intill. Har min tidning ifred och en säng som är bred så bättre kan det inte vara. Jag har allt jag vill ha som jag sa när du ringde idag. Oh, jag ljuger så bra."

Frukostblogg

Jag vet inte om vi har några bloggfans eller om Hilma bara hittat på dem i ett försök att få Kalle och mig, att göra mindre på dagarna. Hur som helst tar jag inga risker att förlora mina/våra första fans.

Om någon timma åker jag till Stockholm, hoppas jag. Jag är fortfarande lite osäker om jag har rätt biljett eller ej. Krisar det får jag väl ta på mig en sån där skylt som alla barn som flyger ensamma har, då kanske jag får åka med utan biljett.

Mina vänner, ha en bra dag på rummet! Mikko och Kalle, jag har bakat morotskaka som ni kan äta av om ni vågar er bort till fikarummet runt tretiden. Hilma kanske kan hjälpa er om ni inte vågar.

Dagens låt:

The View - Wasted Little DJs

Blogga mera

Jag förklarade för Kalle och Per idag att vi måste blogga oftare för att tillfredsställa våra fans men det verkar inte ha gått in. Det kan tyda på att de har vettigare saker att göra än att blogga här eller skriva dagboksinlägg på apberget.se. Idag satt de jättekoncentrerade och knappade på sina datorer medan jag kollade artiklar på aftonbladet.se och maratonfikade. Kanske var de jätteineffektiva medan jag fikade i två timmar. Det skulle kännas bättre om de var det.

Jag tycker att det hände lite på rummet idag...inget skvaller, ingen lucköppning, ingen Mikko som skrattade åt skämtsidor på internet. Det roligaste var att Per hade bokat flyg på fel dag och det var ju mer skrämmande än roligt.

Jag har lärt mig mycket idag. Som att jag lägger energi på fel saker och att jag faktiskt passar i grått trots att mamma hävdar motsatsen.
Nä, nu ska jag ringa syrran och snacka shopping. Wow, jag bloggar och snackar shopping, Hilma von Sydow signar ut.

Äntligen

Nu har den kvinnliga fägringen gett sig in i bloggleken. Kanske något fel vald tidpunkt eftersom jag knappt varit i rummet på en vecka men imorgon lovar jag att allt ska vara som vanligt igen. Jag missade Kalles tre låtar i fredags så jag hoppas på att få höra dem imorgon istället. För i vårt rum betyder vi något för varandra, varje dag, varje timme, varje sekund...typ.

Fredagsmusik, 3 från 1 (70-tal)

Kalle väljer musiken, vi andra lyssnar.

Jimi Hendrix - All Along The Watchtower
David Bowie - Life On Mars
Blue Oyster Cult - Dont' Fear The Reaper

...och väntar på känslan.

Lägesrapport Lördag 17/2 -07

Det finns liv i korridoren! Otroligt men sant, men det finns en hel del människor som inte kan hålla sig borta från institutionen ett helt dygn. Inte ens när det kommer till helger och festligheter!

I den nedsläckta korridoren på Institutionen för Matematik och Matematisk Statistik kastar ett kvarts dussin tända kontorslampor sina skarpa ljuskäglor över det annars mörka golvet. Ljuset kommer från de ihärdiga doktorandernas rum, ett ljus som vittnar om...ja... vad vittnar det om egentligen?!

Kanske berättar ljuset oss om en hög arbetsmoral kombinerat med en motsvarande arbetsbörda, kanske om en dygns- och veckorytm som avviker från mängden, eller kanske talar det om en djupare rädsla för världen utanför matematiken. En slocknande livsgnista i ett omslutande mörker, som likt ett svart hål suger i sig all energi från den lilla och svaga. Det kan ses som en dyster tillvaro, men den lyses upp av ett rum i början av den långa korridoren. Ett rum som lyser lite starkare än de andra.

Ljuset från kommer från Rum F319 är på många sätt annorlunda. Den tänds inte av en doktorands hand, den släcks inte av en forskares händer. Den bidrar till korridoren med något som bäst skulle kunna beskrivas som en blandning av glada stunder,värme och kärlek. Den kravlösa och tillåtande atmosfär som sprids från det lilla rummet tycks helt sakna gränser. Ljuset där vittnar om hopp.

Jag kom hit idag för att åter få känna Rum F319.

Fredagsmusik, 3 från 1 (Hip-hop utan brudar, pistoler och bilar)

Mikko snurrar plattorna.

Kanye West - Jesus Walks
Damian Marley - Road To Zion
The Roots - Essaywhuman!!!!